som kärlek har satt mig i skit,
tänk alla gånger som jag ärligt tänkt och ta mitt liv.
tänk dig en värld som rasar, tänk människor jag älskar
lärt mig hata.
tänk alla gånger som jag har varit ensam.
tänk dig ett liv i tårar,

livet är ju som ett enkelt spel, antingen så spelar du med eller så ger du upp,
det finns mycket som har tryckt ner mig och det finns fortfarande saker.
jag försöker att stå på mina ben och inte falla på knän, jag vet att jag är stark
men jag kan bara inte visa det, det finns mycket som håller ner mig,
trycker ner mig. det finns för mycket som hänger på mig just nu,
mycket jag inte orkar, jag försöker inte ge upp, jag försöker gå vidare..framåt
men det finns mycket som hindrar mig. mycket stannar mig på vägen.
jag har vart kär två gånger i mitt liv, den första va bara något som hände,
något som bara skulle vara men nej jag föll för killen, jag föll för han och
va så jävla kär, jag tänkte fel, det va fel. sen den där andra killen som är
helt jävla underbar, jag är kär i han, jag försöker gå vidare men nej
han finns alltid i mina tankar, han försvinner inte. jag kommer ihåg från
början till slut, jag sa att jag alltid kommer att älska honom, det kommer jag
det vet jag, han bara han är helt otroligt. jag ska gå vidare med någon annan
men han kommer alltid att finnas kvar och det vet han.
det finns dagar som man bara vill ge upp, men jag har haft för många av sånna
dagar, jag vill inte mer och jag orkar inte mer.
man kan inte säga att jag mår dåligt utan jag tänker och skriver ner det,
jag skriver ner mina tanka för att skriva av mig.
sen finns det också dom finaste vännerna som alltid finns,
dom som är så jävla underbara,dom jag aldrig lämnar.
jag har nu insett vilka som är dom äkta vännerna och det är vännerna
jag har kvar nu, dom jag aldrig tänker släppa. det finns dessutom många
som jag har förlorat men jag har gått vidare..jag kan klara mig.
visst det finns stunder man saknar men vi låter det bara vara minnen.
jag är bara fjorton år och jag borde leva helt jävla otroligt,
och nu jävlar, jag har fått ner en liten bit av mina tankar just nu men nu
ska jag försöka att leva och jag ska inte låta någon stå i vägen,
ingen ska få ställa sig i vägen, jag har dom finaste & dom är mitt liv,
dom vet själva vilka dom är & jag älskar dom mest av allt.
många säger själva att jag har förändrats och det har jag,
jag kan inte gå tillbaka till den andra stephany, jag är en helt
annan person och acceptera det. det känns bra, helt okej.
det här va ingen saga bara min sanning.